Frågor och svar
Jag får ofta brev och mail från skolelever som fått i uppdrag av sin lärare att göra en författarintervju. Det här är de vanligaste frågorna och mina svar på dem.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag kommer till mitt arbetsrum vid åttatiden på morgonen. (Förutom de morgnar jag tränar, då kommer jag vid tiotiden.) Sedan jobbar jag till fyra, halv fem med avbrott för lunch och ibland en promenad.
Jag är förstås inte kreativ hela tiden. Jag ägnar mig mycket åt att läsa, bearbeta, göra research.
Någon gång lämnar jag arbetsrummet och besöker en miljö jag vill använda eller intervjuar någon person. Men mycket research gör jag via böcker, internet och e-mail.
Då och då åker jag nånstans och pratar om mitt skrivande för publik, oftast på något bibliotek.
När började du skriva?
Jag har skrivit sedan jag var barn. Min första bok gav jag ut 1986 då jag var nästan 30 år.
Hur lång tid tar det att skriva en bok?
Själva skrivandet tar mellan ett och två år. Men förarbetet börjar långt tidigare. Idén till en roman är ofta flera år gammal. Jag brukar ha mina idéer i pärmar och när jag kommer på något som har med en romanidé att göra skriver jag ner det och sätter in det i pärmen. Det kan vara en synopsis över handlingen, beskrivningar av miljöer eller enstaka scener som jag vill ha med. Jag klipper också ut tidningsartiklar och bilder som jag sparar.
När det börjar bli mycket material får idén en egen pärm och ett arbetsnamn. Och när jag tycker att jag har tillräckligt med material så sätter jag igång att skriva.
Förekommer verkliga händelser och personer i dina böcker?
Jag använder mig aldrig av verkliga händelser eller personer rätt av. Råmaterialet är kanske hämtat ur verkligheten (vad skulle det annars komma ifrån förresten?) men det har gått igenom så många processer innan det blir en historia så dess ursprungliga form är inte längre igenkännlig varken för mig eller andra.
Var får du dina historier ifrån?
Vet inte. Men jag antar att de skapas omedvetet i hjärnan precis som drömmar. Hjärnan plockar ur sin hög med samlad information: stort och smått, gammalt och nytt, egna upplevelser, bekantas upplevelser, böcker, tv-program, reklam. Av detta formas nya bilder och händelsekedjor.
Jag ser romanidéerna som en sorts vakendrömmar. Och precis som drömmar är de röriga, ologiska och nästan omöjliga att förklara för någon annan. Därför måste de göras om ganska ordentligt för att bli läsbara historier.
Vet du hur boken skall sluta när du börjar på den?
När jag kommit så långt att jag sätter igång med själva skrivandet vet jag handlingen på ett ungefär. Jag har en grundstruktur och en del nyckelscener som jag vill ha med. Men stora delar av historien är okända för mig - ibland även slutet.
Man kan säga att jag har en karta som bitvis är tydlig och detaljerad och bitvis består av vita fläckar. Och jag följer kartan när det passar mig, men hittar jag en väg som känns bättre tar jag den istället.
Har du någon favoritförfattare?
Egentligen inte. Det vill säga: det är så många författare jag läst och tyckt om, så det är svårt att nämna någon enskild.
Som ung hade jag en period på några år när jag bara läste Marcel Proust. (Det skulle jag aldrig orka idag.) Och dessförinnan hade jag en Sandemoseperiod. Och en Herman Hesseperiod.
Selma Lagerlöf har betytt mycket. Och HC Andersen och Knut Hamsun.
Vid början av mitt författarskap inspirerades jag av Ray Bradbury, Michel Tournier och Italo Calvino.
Och så finns det en rad kloka, engelskspråkiga kvinnor som jag ständgt återkommer till: Anne Tyler, Ruth Rendell, PD James, Joyce Carol Oates, Carol Shields, Kate Atkinson och Margaret Atwood.
Av svenska författare uppskattar jag Torgny Lindgren och Lars Gustafsson.
Så det finns alltså inte en favoritförfattare utan väldigt många.
Hur reagerar du på recensioner?
Jag har inte särskilt gott självförtroende när det gäller andra saker i livet. Men när det gäller mitt skrivande har jag en stark känsla av vad som är bra och inte bra. Om jag själv tycker att jag skrivit en bra bok så gör det inte så mycket om andra inte tycker det. Det är synd att de inte förstår, tänker jag kanske.
Om jag inte själv är nöjd med boken och får dåliga recensioner, ja, då kan jag ju bara instämma. Man kan inte lyckas jämt.
Jag blir inte heller jätteglad över positiv kritik. Överhuvudtaget känns boken så avlägsen och främmande när den väl kommit ut. Den är på något vis inte min längre. Och kritiken är ju faktiskt inte avsedd för författaren, utan för läsarna.
(Det här distanserade förhållandet till kritik gäller enbart när boken är färdig. Jag klarar ingen som helst kritik medan jag skriver. Ett negativt ord då knäcker mig totalt. Därför är jag väldigt försiktig med att visa något jag håller på med.)
Finns det någon utbildning för författare?
När jag var ung fanns det inte det, så jag gick Journalisthögskolan för att utbilda mig till något som låg i närheten av författaryrket. Nu finns det utbildning på många olika nivåer: kvällskurser på studieförbund, kortare och längre skrivarutbildningar på folkhögskolor och en högskoleutbildning i Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Men många författare utbildar sig fortfarande genom att helt enkelt läsa och studera hur andra författare gjort.
Hur får man en bok publicerad?
Man skickar en snyggt utskriven manuskopia till ett bokförlag och håller tummarna för att de vill ge ut den. Chansen är liten, men jag vet faktiskt ingen annan väg.
Om man inte vill bekosta utgivningen själv förstås. Med print on demand-teknik behöver kostnaderna inte bli så höga. Men man får ju inte den marknadsföring och distribution som ett förlag erbjuder.
Tjänar man bra som författare?
Oftast inte. En del tjänar så att de kan försörja sig, några få tjänar riktigt bra, men de allra flesta måste arbeta med annat för att klara sin försörjning.
Jag vill bli författare. Har du några tips om hur jag ska göra?
Läs mycket. När du tycker en bok är riktigt bra, läs då om den och se efter hur författaren har gjort.
Skriv mycket. Det gör inget om du härmar andra författare, det är oftast så man börjar. Förr eller senare hittar man sin egen stil.(Det är bara de som försöker vara originella som aldrig gör det.)
En del trivs med att träffa andra som skriver, läsa varandras texter och ge varandra respons. Kolla med studieförbund och folkhögskolor om det finns någon skrivarkurs som passar dig.
Eller bilda en egen skrivarcirkel där ni kan träffas hos varandra.
Skicka texter till tidskrifter och förlag. Du blir förmodligen refuserad, men du får professionell kritik som är värdefull.
Alla böcker är inte romaner. Läs böcker med korta texter: dikter, noveller, kortprosa och pröva att använda dessa former. De passar ofta nybörjarförfattaren bättre än romanformen, som är ett större projekt än man kanske tror.
Bli inte förskräckt om du tycker att du skriver dåligt. En dålig text är inte ett misslyckande. Den är ett naturligt steg i skrivprocessen, som man inte kan hoppa över.
